Framme i dalat

Hej,

Nu är vi äntligen framme i dalat efter en lång och skakig bilresa. Staden är lite rörigare än vad jag förväntade mig, men det blir nog bra. Vi bor på ett fint hotell med stora rum, massagedusch, jacuzzi och bastu. Haha jag tror nog att mamma blev överlycklig över det eftersom spa&välmående är det bästa hon vet.
Att säga "allt är bara bra" vore väl att ljuga. Men jag fungerar. Jag äter,dricker, sover, pratar och ler även om det ibland känns som att jag ser allting runt omkring mig genom en dimma. Det finns i mina tankar hela tiden, men jag är endå glad över att jag ställde frågan fast jag inte visste om jag ville veta svaret. Jag fick svaret som jag inte ville höra, men det känns endå bättre att veta än att gå runt och hela tiden undra. Jag har trott så otroligt mycket på kärlek, och igår trodde jag att allt jag någonsin trott på hade krossats i marken. Men idag inser jag att det inte är så, I still believe... även om tron kanske har blivit lite kantstött. Jag tror inte att jag har förstått att jag är ensam ännu, så det kommer göra otroligt ont att komma hem och upptäcka det. Mina tårar har slutat rinna och jag känner mig bara tom. Jag är förvånad över att jag inte gråter så att tårarna sprutar, skriker och inte vet vart jag ska ta vägen. Men jag kan inte. Jag är snarare tystare än vanligt. Jag tänker mycket, jag går egenom alla minnen om och om igen. Som t.ex. första gången jag träffade honom: Vi gick typ i 4:an på olika skolor och vi var på ett disco i bessemerhallen. När det var dags för tryckartävling så var det vi som blev med varandra... vi vann. Då kände vi inte ens varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0