everything that dont kill you, makes you stronger

Idag är det tisdag vilket innebär att jag har varit borta i två veckor. Bara det känns som en evighet. Men jag har snart lagt en tredjedel av resan bakom mig. Jag försöker att inte tänka så mycket på allt som finns där hemma eftersom det bara gör ont, men det är hela tiden saker i vardagen som påminner mig om saker och människor hemma som till exempel middagen igår när det blev kött och köttet smakade som farmors kött (fast inte lika gott)och det åstakom en våg av hemlängtan och saknad efter farmor och farfar. Och idag när vi fick fruksallad som efterrätt så var det äpplen i den, vilket inte är vanligt här, och det fick mig att sakna hela sverige nå grymt. Så enkla saker finns i massor och alla ger dom mig en klump i magen. Visst, det gör ont att tänka att alla där hemma faktiskt lever som vanligt utan att jag är med, att dom gör samma saker utan minsta förändring efter jag åkt, att jag inte lämnar något tomrum stort nog att bry sig särskilt mycket om... men ibland tillåter jag mig själv att tänka på alla fina människor där hemma och hur det kommer vara att komma hem. Jag hoppas att inget har förändras, jag vill att allt ska vara precis som jag lämnade det. Men det kan jag väl inte förvänta mig, men jag hoppas. Jag är ofantligt glad över att det finns internet så jag kan hålla kontakten med alla, men det är inte alls samma sak... Jag saknar att se dom le, att höra dom skratta, att kunna krama dom om jag har lust, över internet känns man så ... overklig. En sak är iaf säker, ingen kommer kunna uppskatta människor och saker så som jag när jag kommer hem! Det är ibland lite jobbigt att se allt som man får se här, t.ex. SÅ MYCKET FATTIGDOM och ändå är det här inte ett av dom fattigaste länderna. Men mitt hjärta ömmar för dom som tvingas bo i ihop lappade plåtskjul på små pelare i vattnet ... varför ? jo för att dom inte har råd med mark och matrial att bygga sig ett riktigt hus på. Och dom som går runt hela dagara och tjatar på turister för att dom ska köpa solglasögon, solfjädrar, ciggaretter eller nått sånt. Dom har inte valt att leva så, utan dom gör det för att vi i lite rikare länder ska kunna gå och äta en stor hamburgare på McDonald's. Men det värsta av allt är att hur synd jag än tycker om dom, så kan jag inte göra något åt det, jag kan ju inte ta med mig alla fattiga på gatorna och sätta dom på ett plan och låta dom bo hemma hos mig... och om jag slutar äta mat på donken så spelar det ingen roll, dom får inte mer mat och pengar för det. Det ända som skulle kunna ändra på det är att alla feta krösusar lyfter på sin stora bak och gör nått åt saken, värden ligger i våra händer men inte fan bryr vi oss om det vi bara fortsätter att strö omkring pengar på gucci väskor och prada skor medans det finns barn som inte ens äger en trasa och bor i en kartong. Det kallas orättvisa, och jag tycker att det är fel, vad tycker ni ? har jag rätt eller är det bara värmen som har påverkat mig ?

Kommentarer
Postat av: patrizia

absolut du har rett

2010-06-10 @ 17:45:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0